Jag satt och tittade på nyhetsmorgon, eller snarare Efter tio som det heter då det var en tjej där, Mia Lindberg om jag inte missminner mig. Hon fick när hon var 21 år gammal en form av hjärnblödning som gjorde att hon tappade allt minne hon hade, hon visste inte hur man åt, hur man gick, hur man pratade, hon blev bebis på nytt ,hon visste inte längre vilka hennes föräldrar var, hon visste inte att hon hade en nyfödd son på 4 veckor. Sakta men säkert arbetade hon sig tillbaka till sitt minne igen, men dock har hon ännu en lång väg kvar att gå.

Detta fick mig att fundera lite, tänk om det händer mig? Jag är snart 21 år gammal och det kan lika gärna hända mig som det hände henne. Därför har jag kommit fram till att en blogg är jävligt bra om något sådant skulle hända, jag kan tappa minnet men gå tillbaka och läsa allt jag har skrivit, vad jag har gjort, vem jag är och vilka alla runt om kring mig är. Men det fick mig också att inse att jag skriver ju inte här i bloggen vem min pojkvän är, vilka mina föräldrar är, vad jag tyker om osv, det vet jag ju redan och det vet ni redan. Då kom jag på den geniala idén att jag ska köpa mig en dagbok, en dagbok där jag ska börja om på nytt. Då jag ska skriva upp namn på alla i min omgivning och sen skriva ner allt jag vet om dom och vilka dom är, skriva ner vad jag tycker om att göra, vat jag jobbar, vart jag gick skolan, vart jag bor....ja precis allt. Denna dagbok kan sen vara ett stort hjälpmedel om jag någon gång skulle råka ut för detta, om jag skulle tappa minnet helt. Att då ha något att läsa och bilder att titta på tror jag skulle hjälpa enormt mycket.

Därför åker jag till Borlänge någon dag under veckan och köper mig en dagbok och börjar så fort jag kan att skriva ner allt detta för att få med så mycket som möjligt innan detta händer, OM det händer. Men jag ber på mina bara knän att det aldrig ska hända, inte mig och inte någon som jag älskar eller i min omgivning.
Kanske något ni borde fundera över, kanske borde ni också göra detta?